...så tomt här hemma utan lilla Smulan. Alla rutiner som man är van vid, och saker man gör som hela tiden påminner om henne. Ingen som skäller när det ringer på dörren, ingen som kommer när man tar i handtaget på altandörren och vill ut eller när man prasslar med fikat i köket så är det ingen som kommer och vill smaka. Alla sådana här små saker måste man börja om från början och vänja av sig att det inte finns längre, och det är ganska jobbigt.
Igår tänkte jag slänga en korvbit till henne innan jag sekunden innan kom på att det kunde jag inte göra. Det känns konstigt att hon inte finns längre, 11 år....det är ganska långt tid och plötsligt så är vi ensam utan henne.
Kort för er som inte vet så blev hon akut sjuk på lördagseftermiddagen. Detta gick bara på 1 timme och vi förstod direkt att nåt inte stod rätt till, så vi ringde veterinären och fick komma på stört då hon misstänkte livmoderinflammation, vilket det visade sig att det också var.
♥Stor kram till dig Virre som ställde upp och följde med, du är en ängel!♥
Hon har fått varit friskt hela sitt hundliv och alltid varit pigg o glad. Vi fick 11 fina år tillsammans med henne och det är vi otroligt tacksamma för.... men saknaden är oändligt stor efter vår älskade Smulan....
1 kommentar:
Nä fy vad jobbigt. :/ Ditt inlägg fick mig att börja fundera på hur det kommer kännas när Dexter lämnar oss, njuter lite extra av allt han gör nu. Även hans skälliga och lite gnälliga sida. :)
Tack för komplimangen! du har en rätt kaxig frisyr själv ju. :)
Skicka en kommentar